Vilse på Österlen

Igår lyckades vi köra vilse på väg till Kivik. Men det gjorde inte så mycket. Solen strålade och det var en toppendag för bilkörning. Vi streamade Spotify från mobilen och blastade på med hårdrock och jazz i högtalarna. Bilen kändes bra. Köregenskaperna är kanon! Den accelererar snabbt, bromsar fint och svänger på en femöring. Sikten fram och bak är också bra, även när man har passagerare på alla platser. Att fälla upp extrasätena bak gick som en dans, kanske lite för att jag har vanan inne, men det var väldigt enkelt. Plastmattan bak vek jag bara upp mot ryggstöden på de bakersta sätena. Backen med de livsnödvändiga attiraljerna fick plats, och även en massa smörgåsar, dricka och väskor med diverse prylar i. Vi behövde inte ens använda det extra utrymmet under golvet. Fast en vagn hade vi inte fått plats med, är jag ganska säker på, men barnen är så pass stora nu att vi inte behöver släpa med oss en längre. Det enda som var lite trixigt var att fästa Tjalves bakåtvända stol i mittensätet. Jag hittade inte bältet. Attans! Efter idogt letande hittar jag det i taket på bilen. Det tar ungefär tre minuter att få in alla kids i bilen, filmbevis kommer snart. Alla trivdes i bilen utom jag som inte kan komma överens med ratt-säte-ryggstödsinställningarna. Två av barnen tyckte också att det luktade räkor i bilen, så det är tydligen inte bara jag som har den kopplingen i näsan :). Eller, Carlos tyckte att det luktade räkor och Allison sade att det luktade rutten fisk. Hmmmm. Största barnet Felix satt mest med snoken begravd i sin iPhone, och de minsta, Tjalve och Laura sov som troll. En bensträckare på Kiviks musteri, lite juice och annat kul i bagaget och så bar det av hem igen. Alla barnen var nöjda och glada :).